Romboleden, etapp 4: Skinnskatteberg - Söderbärke

(Se här för första etappen och mer information om Romboleden)

Jag tyckte mig ha fått upp ångan efter tre etapper och därför planerade jag för den längsta etappen hittills, c:a 36 km.Ska jag vara ärlig så lockade Söderbärke också som slutmål eftersom jag där kunde ta ett direkttåg tillbaka till Västerås. Direktbuss 880 till Skinnskatteberg gick på 90 kr ungefär, och tåget tillbaka 190 kr. Jag hade bestämt mig för att ta flera pauser, men det höll inte, det blev totalt kanske 30 minuter stopp, varav minst hälften var för fotografering. Totalt tog det då c:a 6 timmar, dvs fortsatt en snitthastighet på ungefär 6 km/h. Men jag tror att 30 km känns som en rimlig övre gräns...
Översikt: Detta var den roligaste sträckan hittills, eftersom man nu verkligen kom ut i naturen och bort från stora bilvägar (större delen av tiden).

Delsträcka 1:

Efter c:a 3 km tar du av från 233:an och nu börjar den trevligaste sträckan hittills på Romboleden! Grusvägar till 97% ända fram till Söderbärke.

 Delsträcka 2: Vägen går förbi Storsjön, och vid den nordvästra delen av sjön korsar vägen ett vattendrag vid en bro och där kan det vara ett skönt ställe att pausa.

Delsträcka 3: Därefter blir det c:a en mil med Bergslagsskogar, med en hel del kupering. Under 1,5 timmar kom det typ ett fordon, så här får du verkligen lugn och ro.

Delsträcka 4: Vatten och mera vatten. Det finns flera möjligheter att ta sig ett dopp, välj inte bara en brygga som uppenbarligen är privat, men det finns ställen som uppenbarligen är dedikerade för gäster och på sommarhalvåret ett par serveringar. Notis: vid Hugnora (röd ring) vet inte Google Maps om att man kan gå över järnvägsspåret (helt laglig övergång). 

Skinnskattebergs kyrka

Så kan man ju också sälja sitt hus. Vem behöver Hemnet?

Pilgrimsmarkör.

Första avtagsvägen efter 3 km norr om Skinnskatteberg. Nu börjar det roliga

30 ägg för 20 kr

Den här hästen hade värsta hipsterfrillan.

"Gruvan". Så klart. I Bergslagen.

På vägen in i Dalarnas Län steg det i höjd och här låg snön kvar.

Flera gamla lador var byggda med murstenar gjorda av smaragdgrön slagg från gruvornas tid.

Fantastiskt fin rast- och badplats mitt i ingenstans vid norra ändan av Billsjön.

Snacka om att det var tydligt här att skogsbruk är en annan form av monokultur. Naivt av de som inte inser detta.

Framme vid Södra Barken

Söderbärke Station. Privatägd, men den generösa ägaren har ställt i ordning ett rastrum med värme och allt.